Hade gått ner 1,1kg denna veckan, vilket är jättebra och jag borde verkligen vara glad; men det är jag inte... Varför är jag inte glad då?... Jo, jag är sur att jag kommer så efter i min
tävling med K. Han drar ifrån mer och mer (nu leder han med 1,9kg) och det retar tävlingsmänniskan i mig så mycket. Detta är ju inte alls bra för då kommer förbjudna tankar som "jag kanske inte ska äta något alls", "ska jag verkligen äta denna moroten", "ska jag skippa middagen", "ska jag sluta dricka vatten" osv upp. Och jag vill ju fortsätta som jag har gjort sedan början på detta året, och ätit på ett sätt som jag kan göra i resten av livet.
Ja det är inte bra, men jag kan ju inte hoppa av
tävlingen som om jag bara är en dålig förlorare... :(
Update: Ja jag vet att detta låter löjligt, men jag är en tävlingsmänniska, tydligen...