Idag blev det om möjligt ännu mer på jobbet än det har varit innan... Detta ledde till att jag av ilska och total stress, började gråta mitt under ett möte. Det är ju inte riktigt det man vill... Som tur var så var det ett möte med mina närmsta kollegor, men ändå. Tänk er fem män, helt chockade stirrande på dig med helt hjälplösa blickar.
Måste verkligen ta tag i detta nu, jag måste gå till min chef och upplysa honom, igen, att detta inte funkar. För jag vill verkligen inte bränna ut mig.
Stressen gör dessvärre också att jag känner för att tröstäta, och det vill jag ju inte.
8 kommentarer:
Stå på dig, och tänk på att din hälsa är viktigare än jobbet!
Prralin: Ja jag vet ju faktiskt det, men det är svårt ibland...
Huvva, det där låter inte kul. Tänk att vi kvinnor ska ha så lätt att börja gråta när vi är frustrerade. GÅ och prata med chefen och tröstshoppa lite sen i stället för tröstäta. Hejja dig!!
Frida: Ja detta med att gråta är inte kul, för det framstår lite som en svaghet. Och du, jag har tröstshoppat, och det mycket :) Så nu kommer jag väl ha penga problem också, dock så ramlar ju övertidspengarna in.
Vännen!!!! Jag säger till på skarpen. Ta det försiktgt. Jag menar det på allvar och jag vet vad jag pratar om. Kramen
Cornelia: Jag vet jag ska, jag ska ta det försiktigt. Kram på dig också!
Vet hur du känner! Dubbelt så jobbigt att frusterationen kommer ut i gråt men så är det ofta.
Prata med chefen snarast... stor tröstekram!
Annie-PD: Hann snacka lite med chefen, men inte helt och hållet det får jag ta när jag kommer hem från Grenoble.
Skicka en kommentar