Att känna igen sig...

Sitter just nu och tittar på en film på trean som heter "The Last Laugh". Den är en tolkning av "Cyrano de Bergerac", men med en tjock tjej istället för en kille med lång näsa. Det känns hemskt men jag sitter och känner igen mig i den tjocka tjejen (ja inte som komiker dock men annars)...

Update: Sitter med patetiska lyckotårar i ögonen. Det fixade sig för den tjocka tjejen, så det kanske det gör för mig också...