Sitter här och är irriterad både på mig och på en kille på jobbet! Han håller hela tiden på och pointerar vad han har gjort och hur bra det är, fast det är jag som har gjort typ 85% av hela jobbet. Till råga på allt så litar han inte heller på vad jag säger, han vill hela tiden att vi ska gå och fråga andra. Vilket känns helt i onödan när jag vet att det är som jag säger. Jag menar är jag osäker så säger jag det, jag ser det verkligen inte som en tävling jag vill bara att det ska bli bra!
Men idag fick jag nog och stubinen tog slut... Detta är aldrig bra, för såklart så sa jag ju inget konstruktivt. Jag var nog elak, dock på ett skämtsamt sätt; men det uppskattades inte... Så nu är jag irriterad på mig själv att jag inte kunde behäska mig. Att jag är superstressad har ju inte så positiv effekt på mitt tålamod.
äh, må inte dåligt över det där! men visst är kan det känmnas surt, men nu fick du ju iaf ur dig en del av det? och i skämtsam ton och inte i gäll-jag-börjar-snart-lipa-för-jag-är-så-arg-ton!! inte illa. jag brukar alltid hamna i den senare av de två.. :) om jag inte blir precis FLY FÖRBANNAD.
SvaraRaderaYllet: Ja, känner faktiskt att det var på tiden jag sa till! Har inte träffat honom sen dess, så jag har lugnat ner mig nu.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHur går det med viktbloggandet, känns det som att det ger ett stöd? Jag har precis startat en och skulle uppskatta lite peppning!
You go girl!
Går inte så bra med viktbloggandet just nu...
SvaraRadera