söndag, januari 20, 2008
Svikande form...
Har kommit in i värsta självbilds/självkänsla-svacka... Vet inte riktigt varför men hux flux så tycker jag att jag ser hemsk ut, enormt tjock. Det började förra veckan när jag stod längst fram på ett Body Pump pass, och kunde se varenda lilla millimeter av min kropp i alla speglarna. Jag kände mig enorm, har aldrig kännt mig så stor förr och då har jag vägt 20 kg mer. Jag vet inte riktigt vad som hände men nu känns det inte alls bra. Går nu runt hela tiden och tänker på hur tjock jag är och vad andra måste tycka att jag är jättetjock. Visst har jag inte älskat mitt utseende innan men jag har alltid tyckt att för att vara så stor som jag är så ser jag rätt bra ut. Inser att detta är någon sorts svacka jag har hamnat i, men hur ska jag komma ur den... Kände mig så deppig igår att jag bakade kakor och tryckte i mig. Jag som har skött mig så bra annars, så onödigt. Tips någon, hur jag ska komma back on track? I stort behov av hjälp just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag känner mig så ledsen när jag läser ditt inlägg. Jag skulle önska att jag kunde säga det där som gör att du känner helt annorlunda, men det är svårt. Jag har precis erkänt för mig själv och pratat med min sambo om att jag känner nästan precis det du uttrycker i ditt inlägg. Med den motivation att förändra mig själv som jag har nu så har dessa känslor dämpats något men visst finns det stunder när jag önskar att alla människor kunde se hur duktig jag är så att de inte tycker det är så hemskt att jag är så tjock som jag är... Det är sjuka tankar! Man skulle önska att alla de som verkligen gör något hemskt i världen, mördare, våldtäktsmän, hustrumisshandlare och liknande. Att de kände äckel mot sig själv när de tittade i spegeln, men istället är det vi något överviktiga viktkämpar som känner så när vi ser oss i spegeln på ett träningspass...
Ojojoj nu svävade jag iväg i mina funderingar här... men andemeningen i detta är att jag önskar att jag kunde säga det rätta, men det kan jag inte. Det finns inom dig och det kommer att komma fram. För DU är underbar som du är!
Stor kram och pepp
Cornelia
För mig brukar det fungera med att se frammåt, inte tänka på misstagen jag gjort och när jag ska fokusera på saker väljer jag de positiva. Skriver listor med saker jag lyckats med, kollar på en gammal bild och ser skillnaden går in i mig själv och tänker på hur jag mår, skillnaderna i hur jag mår nu och hur jag mådde förut om jag mår dåligt psykiskt fokuserar jag på det fysiska. T.ex jag sover bättre, jag är piggare, jag orkar mer etc. Jag hoppas du tar dig ur dalen.. För efter djupa dalar kommer toppar!
åh, jag har haft en pisshelg jag också, nya tag behövs - var hittar man inspon när det bara är mörkt och grått...
Jag tittar på Greklandsbilder och tänker mig att OM jag har råd med en resa i år vill jag INTE se ut som sist. det är min morot. Kram, det blir bättre - och allt är inte förstört bara för att man tappar taget en liten stund!
jag känenr igen känslan och jag tror att alla gör det, oavsett vikt och utseende! tyvär.. men det gäller då att påminna sig om gada dagar! tänka på sånt man gillar! sätt på dig kläder som du tycker är snygga och som du gillar! tyvärr uppstår självkänslaformsvackor ibland, men pånminn dig då om att de sitter i ditt huvud och du måste föröka tänka positiva tankar om dig själv och din kropp!!
Gumman! Sätt dig bums på tåget till Uppsala så ska jag pigga upp dig! Du är ju skitfin och bra på alla sätt och vis. Jag tycker vekligen att det är synd att du flyttade härifrån innan vi hann bli bloggvänner, för jag tror vi kunde bli goda IRL-vänner också. Kram!
Cornelia: Tack, det hjälper bara du skriver här! :) Kram
Msfatso: Jag ska tänka positivt jag ska! Längtar efter toppen...
Hedgehog-Sara: Jag jag borde se framår något kul. Det är ju så trist med det gråa mörkret nu så jag ska tänka på sommaren och varför inte grekland! :)
Emliscious: Jag ska inse att det sitter i hududet och det är endast en svacka. Satte på mig snygga kläder idag, och det kändes bättre!
Frida:Tack sötnos! Jag tycker också att det är mycket synd att vi inte lärde känna varandra innan jag lämnade Uppsala. Känner på mig att vi skulle kunnat bli riktigt goda vänner! Kram kram!
Skicka en kommentar